Linda Goes For It.

Ursäkta att jag inte har skrivit på jättelänge... Jag har haft fullt upp och var sjuk i början av veckan. Fyra gånger på tre månader, inte illa va! Men det var inte så farligt den här gången.

Jag kan inte fatta att det är avslutning igen. Jag har skrivit prov idag, jag tror det gick hyfsat men inte lika bra som förra gången. Ikväll är det konsert. Jag är nervöös.. ännu mer än förra gången. Jag pratade med Susanna igår om det för hon hörde på min röst att jag liksom.. inte var mig riktigt lik. Och jag tror att det är för att förra månaden visste alla att jag var nybörjare. Det gick bra och folk blev imponerade. MEN.. nu är jag inte samma nybörjare längre, nu måste jag visa att jag har utvecklats mer sedan dess, nu måste jag vara ännu bättre. Och jag känner mig inte bättre, snarare sämre konstigt nog. Men Susanna sa att det lät bra igår och att jag inte ska vara orolig; publiken hör inte detaljer som jag gör. Får väl hoppas att dom tycker att det är bra!

Jag har börjat packa idag... Känns faktiskt jättevemodigt. Hela månaden har jag längtat hem väldigt mycket och ofta. Speciellt efter att datorn gick sönder. Förra veckan tänkte jag nästan packa ihop och boka om mitt flyg. Men nu känns det inte lika mycket så. Kan bero rätt mycket på att jag har hittat en toppenkille här.. Är inte det TYPISKT!?!?!? 
   Han heter Neil, kommer från England men låter nästan irländsk enligt mig. Han är 22 år, är väldigt snygg.. har varit här sedan i början av september och jobbar med att dra folk till klubbar, dela ut flyers och bjuda in folk till v.i.p. Vi träffades för två helger sedan för första gången på just det viset; han bjöd in mig till ett v.i.p-bord på Twice. Den kvällen följde han mig till dörren och var gullig, men jag trodde inte att vi skulle ses igen. Men tydligen hade han fått mitt nr i alla fall så han hörde av sig i fredags! Jag hade ingenting för mig då så jag hängde med honom ut. Sedan umgicks vi hela helgen (det var en galen helg, festfestfest) och har setts varje dag sedan dess.. Ikväll också förstås och imorgon ska han laga middag åt oss.
   Han hade ju faktiskt kunnat dykt upp för tre månader sedan. Eller åtminstone lite tidigare.
   Han ska komma på konserten ikväll :) Likaså två av hans kompisar. Det gör mig inte mindre nervös... Han har hört mina låtar och så från min mobil i alla fall så han vet att klassiskt inte är mitt huvudämne. Han är väldigt imponerad, speciellt av Break The Chain. Brukar vara den som är poppis.

Nu ska jag snart ha min sista sånglektion med Susanna så jag ska hinna springa ner och köpa en bukett blommor till henne innan. Hon har varit så gullig och hjälpsam under den här tiden. Som ett litet apotek och en extra-mamma haha. Det har varit som en trygghet att ha henne här, svensk och allt.
   Känns verkligen konstigt att göra saker nu för sista gången här. Och ännu konstigare att jag känner två motsatta känslor på samma gång; att jag har varit här i evigheter och vill hem och att tiden har gått superfort och att jag skulle kunna stanna längre. Skumt det kan vara! Det är förresten helhärligt väder här nu. Hela veckan har det varit 19-21 grader och sol, klarblå himmel. Igår gick jag med kortärmat och utan jacka till Susanna i solen. Riktigt så lär det ju inte vara när jag kommer hem.. Men det ska faktiskt bli jätteskönt att komma hem ändå, julbaka och julpynta.. det värsta är att jag lär vara tvungen att jobba en hel del också... Tristess!

Ses snart Sverige!

Hösten har förstås kommit hit också och nu syns det på löven. Jag var på promenad för några dagar sen och tog lite bilder.



Det var soligt och fint, inte alls kallt. I torsdags var det. Jag gick hem från Susanna och tog en extra runda med musik i öronen.



Kajakåkare åkte i full fart längs ån. I bakgrunden där kan ni se höstlöven också! Och kupoltaket dessutom.



Jag gick längs Arno åt ett håll som jag inte gått åt förut. Superfint, men det värsta är luften här.. Efter bara en stund så kändes det helt tungt att andas. Det är för mycket avgaser.

En spegelblank Arno.



Snart ska jag ha sånglektion med Susanna. Sen ska jag ta en springtur.

Hörs folks!

Nu har jag verkligen gjort allt jag har kunnat för att försöka rädda min dator. Först lämnade jag in den till affären där jag köpte den förra lördagen och dom sa att dom skulle kolla på den och ringa tillbaks på måndagen.. Det gjorde dom inte, så i tisdags bad jag Maria om hjälp. Då sa han att dom var tvungna att ringa Samsung först och sen skulle dom ringa tillbaks. Det gjorde dom inte, så i onsdags ringde vi igen. Då hade dom inte hunnit!

Inte förrän i fredags sa dom att dom inte kunde göra något, det var bara Samsung som kunde och dom ville inte prata med dom, utan direkt med klienten. Jag bad min lärare Lucia om hjälp att ringa och hon fick det förklarat för sig att jag borde komma och hämta datorn igen och så skulle någon från Samsung komma hem till mitt hus och laga den.. Jag åkte på en gång alldeles ensam, tog tåget till Prato där jag hade köpt den och hämtade hem den.. När jag kom hem och ringde Samsung så hade de stängt, likaså i lördags när jag bad Susanna om hjälp att ringa.
  
IDAG ringde Lucia igen, då fick Samsung alla mina uppgifter förutom vilken modell min dator har. Så jag fick ringa tillbaka igen när jag kom hem efter skolan. Och det tog en evig tid det där samtalet som var en blandning av italienska och engelska. Till slut blev jag kopplad till en tekniker.. han var trevlig och hjälpsam och så, men han sa att om jag inte har lust att åka till Rom eller Milano så skulle det nog vara tveksamt att jag skulle få tillbaka den innan jag åker hem igen för dom har inget laboratorium i Florens.. Så allt det där.. för ingenting. 
  
Jag gick tillbaka till skolan och försökte hitta ett ställe där de reparerar datorer här i Florens. En kille i expeditionen, Massimo, hjälpte mig och hittade ett. Han ringde dit och allting och visade mig på en karta och berättade vilken buss jag kunde ta. Alla är så otroligt hjälpsamma på min skola. Underbara.
   Så jag bokstavligen sprang och hämtade min dator, gick så fort till piazzan därifrån jag kunde ta bussen att jag fick mjölksyra och åkte dit. MEN.. han ville ta 180 euros för det kalaset. Det är ju i princip halva datorn! Helt sanslöst. Så jag gick därifrån med gråten i halsen och tog av någon anledning en buss som gick åt fel håll så det blev en liten extra runda på en halvtimme sådär.

TRÅÅKIGT. Känner mig väldigt ledsen.. Jag tycker alltid att något är extra sorgligt också när något har varit så glatt innan. Jag var verkligen GLAD för min dator. I en vecka.
   Nu får jag släppa det där. Den får bli fixad på något sätt hemma i Sverige.

Nu ska vi hem till Maria (jag sitter hos Lochlin vid hans dator) och spela charader med gänget. Jag får försöka se till att gaska upp mig!

Hörs och ses om inte så lång tid där hemma!

Min dator är på lagning för att det skedde en liten olycka.. så här sitter jag igen vid en av skolans dåliga datorer och skriver på typeit.org.. Jag hoppas att jag kan hämta den imorgon, men dom ringer ju aldrig. Suck. Jag saknar den jättemycket.

I helgen var det ju Halloween! Men det blev fest i fredags istället. I lördags försökte vi allt, men vi kom inte in någonstans för det var fullsmockat med folk överallt. Man var tvungen att vara uppskriven på listorna för att komma in. Så vi hade faktiskt rätt tråkigt och jag hade ont i magen, menmen. I fredags hade vi kul i alla fall!

Jag var en katt. Fast det var inte mycket jag hade den där masken.. I princip bara till det här fotot hah.


(Hemma hos Anne - jag skrev förresten fel i det förra inlägget, jag skrev att tjejen från Frankrike heter Kristina, men hon heter Anne. Det är Marias nya rumskamrat som heter Kristina.)

Jag känner faktiskt nu till slut att någonting har lossnat när det gäller italienska språket. Jag tycker fortfarande inte att jag är speciellt bra på att prata, jag vill vara bättre, men jag förstår mycket nu. Jag tänker knappt på att filmerna är på italienska på tvn och jag kan läsa min Harry Potterbok nu! Jag har min översättningspenna till hjälp förstås, men jag läser liksom nu! När jag köpte den förstod jag ingenting. Nu kan jag ju de tempus som används och jag har läst 80 sidor!

Jag hade precis sånglektion med Susanna. Jag har haft två st förra veckan med Anna, men inte med Susanna sedan konsertdagen. Jag har varit lat och inte övat någonting jag så jag var förberedd på stryk. Men hon tyckte inte att det var så dumt! Hon sa att eftersom vi jobbade så intensivt innan lovet så kan det nog ha varit bra med lite vila för rösten. Hon sa: “GUD vad bra!“.

Hörs när jag har fått tillbaka min dator!

Nu är man väl inne i vardagslivet här igen känns det som. Jag var visserligen väldigt trött imorse, stängde av alarmet, somnade om.. sedan väckte min nya rumskamrat Elena mig kvart i 9. Jag kom en halvtimme för sent, oops! Men jag har härliga Giuseppe i grammatik den här månaden också (wiho!) så han blir bara glad när man kommer; "Buongiorno cara!" 
Min rumskamrat är supertrevlig, vi pratar massor. Hon kommer från Australien och fyllde 26 precis förra veckan tydligen. Hon ska vara här en månad. Hon går första nivån i min skola. Hon är inte total nybörjare, men nästan så. Det är bara vi två i lägenheten den här månaden. Känns väldigt bra. Inte alls som förut, som när thailändarna var här till exempel. Om dom var i köket, då gick man inte dit.. I vardagsrummet var dom aldrig, det var mest jag som var där. Men om Elena är i köket eller vardagsrummet så kan jag också slå mig ner och så pratar vi om allt möjligt. Trevligt! Känns inte som om man bor med en främling liksom.

Det känns bra i skolan nu också, jag tycker om konversationsläraren också. Lucia heter hon. Hon är cool, har gigantiskt, långt, lockigt och mörkt hår och sminkar sig med kajal. Jag är mycket gladare på konversationslektionerna nu än vad jag har varit förut, jag känner mig mer självsäker och pratar mer. För mig beror det mycket på läraren, det påverkar mig mycket, lite för mycket. Men så har jag väl blivit bättre på att prata också antar jag. Helt plötsligt känner jag mig faktiskt som den bästa i klassen, ibland i alla fall. Men det är väl inte så stor skillnad mellan oss.
Vår klass består av mig, Jaime och de två amerikanska tjejerna som flyttade till vår klass ganska nyss, Kate och Michelle. På konversationslektionerna har vi även Tako med oss, han är med på en bild i "Chef per una sera"-loggen minns jag. Han har varit här ett par månader och kommer att vara här till och med mars. Det är inte lätt för japanerna.. han får gå nivåerna flera gånger. Han ligger över oss i grammatiken, antagligen i nivå 4, men han är inte bättre. Han är dock väldigt gullig och lustig, alla tycker om honom. Han pratar mycket men det är inte alltid rätt!

Jag är frisk nu igen. Väldigt skönt.. Vi gick ut i söndags. Först åt vi middag hos Chris, hon gjorde en god pastarätt.



Bredvid mig har vi Kristina från Frankrike, en tjej som Lochlin hittade när han spelade fotboll. Hon är helt ensam här och ska plugga fysik ett år så han bjöd med henne. Hon var riktigt trevlig och glad. Bredvid henne står Ana, en operasångerska med en otroligt stark och skolad röst. Och i grönt har vi Chris.  

Efter middagen gick vi ut och drack vin och dansade en stund. Det gjorde susen! I måndags kände jag mig mycket bättre. Haha, ibland är det medicinen.

Vi träffade på ett gäng italienare och en av dom köpte rosor till oss av en sådan där som går förbi med en bukett. Han lyckades få ett väldigt bra pris efter lite prutning; 4 rosor för 5 euro.
Maria, Ana och Chris kommer alla tre från Central/Sydamerika och pratar spanska. Men vi pratade italienska hela kvällen med varandra.

Ikväll ska vi ut igen. Elena hänger på också, plus Lochlin, kanske Scott vem vet, och så Kristina.

Ciao! 

Superbra! Fi kom precis lagom till att hinna se mig på konserten, det var hur härligt som helst. Där satt hon i publiken när jag gick upp på scen. Det gick okej att sjunga, jag vet att jag kunde ha gjort bättre, men jag får vara nöjd. Jag fick förvånandsvärt mycket beröm av folk efterråt, jag förstod knappt varför! De andra har så mycket mer utvecklad teknik än vad jag har.

På kvällen gick vi ut och det var början på en hård vecka för mig och Fi! Vi ställde in våra kroppar på att gå och lägga oss vid 8 på mornarna och sova till 1 någonting. Men skoj hade vi allt och vi har pratat och pratat. Vi bodde för oss själva i min lägenhet, hur perfekt som helst. Det flyttar inte in några nya förns imorgon. 

Här gick vi om nätterna.. Ponte Vecchio där jag bor.



Vi gick på ett riktigt ruggigt vampyrmuseum också med verklighetstrogna dockor och mördare som har funnits på riktigt.. Sen kom mamma och Monika!



Första kvällen lyxade vi till det ordentligt ;) Vi gick till en "restaurang" som vi kom att skämta om resten av resan. Den var riktigt dålig, uppvärmd mat fast den inte ens var tillräckligt uppvärmd.. och så hade de inget vin! Vi lärde oss en läxa i alla fall och efter det så lyckades vi bättre med att hitta bra restauranger. En kväll blev det risotto alla Linda! 
   En dag gick vi till Giardino di Boboli, en gigantisk trädgård här i närheten. Supervackert!



    

Och även till piazzala Michelangelo, tog varsin gudomlig glass och njöt av utsikten över Florens...

Det var soligt men inte så värst varmt alls.. speciellt inte där uppe, där var det blåsigt.
   Nästa dag tog vi en buss till Chianti. Där var det så vackert så det går faktiskt inte ens att beskriva varken med ord eller bilder, men jag ska visa lite ändå..





Fi och jag tog en extra liten sväng på egen hand för vi fick inte nog av vyerna.. Då hittade vi olivträd och vindruvor att smaka på!




     

Den dagen var faktiskt riktigt varm, så allt vi hade pylsat på oss på morgonen fick vi gå runt och släpa på. Men toppenhärligt var det ju ändå! SÅ vackert. Det var en upplevelse.

Det var super att ha dom här ett tag allihopa. Det var jobbigt när dom åkte. Jag gick med Fi till bussen i torsdags och då fick jag kämpa mot tårarna på vägen hem. Vi kommer inte se varandra på ett bra tag nu eftersom hon åker till USA den 9 november och blir au pair. Jag skulle dessutom komma hem till en helt tom lägenhet och vara helt ensam i flera dagar för precis ALLA kompisar här är ute på vift. Till råga på det så blev jag dunderförkyld, för tredje gången under den här italientiden och jag har knappt hunnit bli frisk emellan. Så här sitter jag och snörvlar och nyser och jag gjort hela helgen.
   MEN - jag har en dator! Jag är överlycklig för den. Pappa var så snäll och lånade ut pengar till en fattig student så den har gjort att jag inte alls har känt mig lika ensam, jag har suttit här och pratat med både familj och vänner. Nu kommer jag kunna blogga mycket mer!  

Maria kom hem ikväll nu också så vi kommer ses imorgon, så det känns bra! Vi ska väl se Aladdin, den har vi inte sett än. Den kan vi ju se på min fina dator! Ska bli frisk också tänkte jag...

Hörs snart igen!

Idag har jag skrivit prov. Jag vet redan att det gick bra, Giuseppe (min lärare) har redan rättat och sagt det till mig! Så nivå 3 nästa!

Ikväll är det konsert, jag ska sjunga två sånger; Lascia Ch’io Pianga och Se l’aura Spira. Det blir första gången jag uppträder med min klassiska röst så jag är lite nervös.. Jag ska ha lektion nu med Susanna och öva lite till.

Snart kommer Fii också!! Förhoppningsvis hinner hon se konserten. Sen blir det paarty! Wiiho!
   Och på söndag kommer mamma och Monika! Det ska bli härligt att få sällskap hemifrån. Alla vänner åker bort över lovet också; Jaime till Amsterdam och London, Maria till London, Lochlin till Paris.. Bryony åker hem..

Jag kommer nog inte ha tillgång till en dator och internet över lovet, men efteråt återkommer jag med historier och bilder!
   Ha det toppen hemma i kalla Sverige! Har fått höra att det snöar. Det är faktiskt inte så värst varmt här heller just nu.. Svinkallt imorse.
Ciao!

Den här helgen har jag varit alldeles ensam... Eller ja, i fredags i alla fall. Alla andra åkte till Venedig men jag hade inte råd. Då såg jag Zorro på tv och köpte glass och jordgubbar för att trösta mig själv.
   I lördags hade jag sånglektion med Susanna, hemma hos henne. Det gick rätt bra! Sedan tog jag en promenad hem i solen. Fortfarande väldigt varmt på dagarna, men svalt på kvällarna och mornarna. Jag kan bara följa floden Arno hela vägen, genom parker, så kommer jag mellan min och Susannas lägenhet. Mycket trevligt.
   Sedan lagade jag fisk och potatis åt mig själv, något som jag inte har ätit sedan jag var hemma, för att även få smaka på thailändsk mat (starkt men supergott!) som Ma och hennes pojkvän gjorde. De hade bjudit över Lefterios (tror han stavar så) från Grekland på middag (han bodde i vår lägenhet innan jag flyttade in). Sedan kom Ani från Brasilien hem också och vi hade jättetrevligt där en stund allihopa. Vi åt glass och melon och drack vin som dessert.
   Efter det ville jag gå ut, när Maria kom hem, men det blev inte riktigt så.. Alla andra var trötta efter Venedigtrippen och ville inte parta =(

Vi festade lite grann i torsdags i alla fall, jag, Maria och Lochlin. De två är i princip ett par nu. Haha, det är roligt. Jag har ju följt deras utveckling nu under tiden vi har varit här och Maria har delat sina tankar med mig och jag har fått agera rådgivare. Det är lustigt hur det har blivit!

Jag med en blå drink!



Och så Maria och Lochlin!



//Ci vediamo!

Wiho! Jag har ordnat så att Sophie ska bo hos mig på min lovvecka när hon kommer hit! Hon får hyra ett rum för samma pris som jag betalar; 140 Euro. Jag ringde min värdinna igår, först fick jag inte tag i henne men sedan ringde hon upp mig och då frågade jag först på engelska, men hon förstod inte.. Hon sa att jag skulle fråga Isabel så kunde Isabel ringa henne. Jag sa okej och så lade vi på. Men så tänkte jag.. naej heller! Så tänkte jag ut lite vad jag skulle säga i förväg och sedan ringde jag upp igen. Då förstod hon minsann! Jag frågade om det fanns några rum lediga i min lägenhet på min lovvecka och om min vän från Sverige kunde hyra ett rum för 140 Euro. Det lät inte alls omöjligt, men hon skulle ändå prata med Isabel. Så hon ringde upp mig och svarade JA idag! Det trodde jag faktiskt inte riktigt, att hon skulle få bo hos mig, för vi har en regellista i huset som säger klart och tydligt att gäster måste gå hem innan 12 på natten och att låta dem sova över är emot italiensk lag (!). Och eftersom det är en studentlägenhet så trodde jag att bara studenter fick bo där och då för en längre tid än en vecka. Men ICKE! Jag tror kanske att det beror en del på att lägenheten är rätt tom då, vad jag förstår så skulle jag bott helt ensam då egentligen! Men jag tror jag får nya kamrater efter lovet för Marina (värdinnan) sa att det var viktigt att Fi lämnar lägenheten 24e oktober. Men hon kommer åka 22a så det är ju lugnt. 
   Och så kommer mamma också och Monika! De kommer den 18e och ska bo en bit ifrån mig. Vi ska göra lite utflykter och så får jag väl visa stan lite. Det ska bli suuper! Längtar!

Jag har haft en rätt usel helg faktiskt. Jag har varit riktigt sjuk. I lördags natt låg jag med feberfrossa, jag hade antagligen hyfsat hög feber, och fortfarande så har jag huvudvärk så att det gör ont när jag rör ögonen. Men jag gick till skolan idag, jag står inte ut med att sitta i lägenheten en dag till! Maria, Jaime och Nadav har kommit till mig den här helgen och sett film i alla fall; Lilla Sjöjungfrun (la sirenetta) och 50 first dates (50 volte il primo bacio). Och så har jag sett på tv, en kung fu film om Bruce Lee och.. gissa vilken... TITANIC! HAHA, den gick på tv i söndags! Allting är dubbat förstås. SÅ roligt! Men den var sorglig ändå... som alltid. Jag har sett den ungefär 40 gånger, utan att överdriva. Och igår vad det lämpligt nog en dokumentär om Titanic! Då förstod jag dock inte varenda replik.... Och så visades Shrek 2. Så jag har haft fullt upp! Hehe.

Vad jag är TRÖTT på alla turister! Det är inte som om dom går två och två och fotar lite snällt, nej dom går i STORA klumpar och följer en guide som går längst fram, håller upp ett paraply och pratar i en mikrofon. Det värsta är när man råkar hamna mitt i en sådan där klump. Då får man vara glad om man kommer ut igen! De rör sig så långsamt och ser ut som zombies för att de lyssnar på guiden i hörlurar. Och de här klumparna är överallt! Jag är rädd att dom aldrig kommer försvinna heller, det här är turisternas turistigaste turiststad. Förra veckan här någon dag gick jag faktiskt förbi en svensk klump på Ponte Vecchio! Men jag stannade inte för att prata..

Nu ska jag ha lektion med Susanna. Får se hur det går, min hals är inte helt bra inte.

Hörs och ses!

Nu har jag bott i nya lägenheten sedan i söndags och börjar känna mig hemmastadd. Igår var dock första gången jag gjorde middag ensam åt bara mig själv (kycklingfilé, ris och sås fick det bli).

Här är mitt rum:





Några bilder på resten av lägenheten:

  

Vi har ett vardagsrum också med hörnsoffa och en stor tv med dålig bild och framför allt - dåliga program. Det var perfekt i måndags när Ice Age 2 visades, men att, som igår, se Bruce Willis och Richard Gere dubbade till italienska är lite konstigt. Tv-showerna, tv-serierna och reklamerna är verkligen skrattretande.

Så där bor jag i alla fall tillsammans med ett thailändskt par och en tjej från Brasilien. Men de ska bara bo där till 10e oktober någonting, så sedan får jag väl nya kamrater antar jag.

I onsdags firade vi Jaimes 21a födelsedag! Vi (jag, Maria, Jaime, Scott, Lochlin och Nadav) samlades hos Lochlin och Scott. Jag gjorde min risotto och Lochlin “grillade“ kycklingfilèer i ugnen. Och så drack vi vin. Och till efterrätt hade Scott köpt alla möjliga godsaker och till det drack vi mousserande vin. Trevligt trevligt. Sedan tog Lochlin fram vodkaflaskan och informerade om att vi skulle ut också. Det hade vi andra ingen aning om, men Maria och jag, som har blivit utnämnda till partypinglorna här som alltid festar mest, oftast och längst, kunde ju omöjligt avböja. Vi gick dock aldrig in på någon krog, vi strosade mest omkring och Scott blev jättefull.





Jaime fick en plattång av mig och Maria. Vi visste att hon behövde en för hon lånade alltid min till sin lugg när vi båda bodde hos Linda Vicini. Av Nadav fick hon den tjusiga kroken som är med på bilden.

Ikväll ska jag och Maria laga middag hos mig och sedan kommer Jaime med sin dator och så ska vi se Pinocchio. Iförregår köpte jag förövrigt två Disneyböcker till; Snövit och Aladdin. Det blir mycket Disney och Disney Pixar här! 

Nu har jag förresten fått veta att jag får stanna i lägenheten där jag bor nu min sista månad här också, så jag ska göra det. Känns skönt att slippa flytta en gång till. Jag har även fått ett nytt schema, upplagt på det sättet att jag ska jobba väldigt intensivt med bara Susanna nu för en tid framöver. Jag tror jag lär mig mer på det. Det blir nog bra det, jag kan lika gärna försöka lära mig så mycket klassisk teknik som möjligt medan jag är här, för jag kommer ändå inte sluta sjunga med min bröströst.

Hörs!

Jag kom hem från Rimini igår. Vi hade egentligen tänkt stanna tills idag, men.. vi kände inte för det kom vi fram till i lördags. Vi var väldigt trötta då och ju senare det blev desto ondare fick vi båda i våra halsar. Så vi festade ingenting faktiskt, vi åt middag, strosade lite och pratade sen på vårt hotellrum.



Jag provade någonting nytt att äta som var supergott! Fritterad fisk, flera olika sorter. Det var bl.a små minibläckfiskar som såg väldigt otäcka ut, först fick jag blunda och skära för när armarna liksom rörde på sig så påminde de mig om mitt hatdjur, men jag vågade äta i alla fall och de var riktigt goda! Alla de olika sorterna var goda.
   Under natten kunde jag faktiskt knappt ens svälja, det gjorde så ont och var svullet i halsen.. Vi mådde inte prima någon av oss igår, men vi låg på stranden en stund i alla fall vilket var myycket härligt! Blåste lite bara.





Sedan tog vi bussen till stationen där även själva centret av Rimini är. Vi gick runt lite i staden och försökte hitta något lunchställe men det var inte helt lätt! Staden var helt öde! För att det var söndag antagligen men så är det inte i Florens så det kändes skumt. Till slut hittade vi ett cafè i alla fall och tog sedan tåget hem kl 15. Jag gillade verkligen Rimini!





Ju närmare Florens vi kom desto svartare blev molnen, en stund satt jag och tittade på blixtrar genom fönstret. När vi kom fram runt halv 6 så kom våra paraplyn till användning; regnet öste ner och det åskan dundrade.
   När jag hade tagit en dusch i min nya lägenhet så gick jag över till Lochlin och Scotts lägenhet som är bara runt hörnet från min och så såg vi och Maria Ringaren från Notre Dame på italienska.

Jag trivs i min nya lägenhet, jag tycker mer om den än Marias nya faktiskt, så jag har bett Isabel se om det är möjligt att jag kan bo där nästa månad också. Jag har kommit fram till att det har sina fördelar att bo där.

Nu har jag precis haft lektion med Susanna. Hon berömde mig jättemycket! Hon sa saker om min röst som jag gillade väldigt mycket; att jag är en väldigt hög sopran med en lätt röst som kan gå högt utan problem. Hon ritade för mig på tavlan och visade de olika typerna av sopranröster. Hon sa att hon tror att jag är soprano leggato, den näst högsta. Så finns det även soprano hm.. någonting leggato, strax under och den är lite djupare. Själv är hon den högsta. Det finns 7 olika typer av sopran innan det övergår den mezzosopran, så att jag skulle vara mezzosopran tycker hon är helt befängt!
   Hon tyckte också att jag har utvecklats på bara de här få lektionerna med henne. Så kul att höra! Jag har lektion med henne imorgon igen.

Nu ska jag laga middag med Maria hemma hos mig!

Igår skrev jag prov och fick veta idag att jag klarade det, wiho! Det var rött lite här och var men jaja, jag är vidare till nivå två i alla fall!

Jag har precis sjungit lite för mig själv i ett rum här, det var trevligt. Jag kom fram till en sak inatt; med Susanna ska jag fortsätta öva klassisk sopransång, men med Anna ska jag insistera på att framöver sjunga med min bröstklang. Första lektionen med henne så lärde hon mig lite smått att använda den utan att pusha rösten så mycket, och det vill jag gärna lära mig mer av. På nästa konsert har jag bestämt att jag ska sjunga en klassisk sång och en rock/popsång med bröstklang! Så det så. Och sista månaden ska jag sjunga en ny egenskriven sång. Jag har lite inspiration till att skriva på italienska!

Imorgon flyttar jag! Jag har börjat packa ihop alla mina saker. Känns lite konstigt. Men jag kommer inte bo i nya lägenheten förrän på måndag för imorgon efter att jag har dumpat väskan så drar jag och Maria till Rimini! Det fanns inte ett enda rum ledigt i Venedig vad vi kunde hitta så vi har bokat ett hostel och köpt tågbiljetter till Rimini istället. Superkuul! Tråkigt bara att det ska regna mycket vad det verkar som.. Men några solglimtar blir det nog också.

Ikväll ska jag och Maria till Felipe. Lochlin och Scott och några ska också dit. Sedan ska vi nog ut. Det blir en riktig partyweekend det här, med start igår! Då var vi först en stund hos Lochlin och Scott tillsammans med två andra amerikanska killar, Bryan och Jonni, (Lochlin hade bakat kakor, haha!) och sedan gick vi ut till ett nyöppnat ställe, Glamour. Det var fullpackat och SUPERVARMT så där stannade vi inte länge. Men vi hade roligt i alla fall.
   Väldigt trött idag dock, för en stund sedan när jag och Maria såg Aristogatti (Aristocats på italienska) så var ögonen riktigt tunga.

Hörs efter min helg i Rimini! Då blir det fler bilder.

Jag sa till Jaime här om kvällen att jag skulle vilja prova att byta stil ett tag, köpa kläder som jag inte brukar ha. Men det tycks inte vara möjligt. Jag kommer hem med kläder som är typiska för mig i alla fall efter att jag har shoppat!

Jag ska inte uppträda ikväll.. Jag kan inte sjunga klassiskt än vilket alla andra här kan och jag kan inte sjunga på mitt sätt heller för det känns inte som om det skulle uppskattas. Sånglärarna är åtminstone emot den sångtekniken för att det sliter så mycket på stämbanden att inte sjunga opera.. Men jag har lovat att uppträda nästa månad, då får det väl bli någonting klassiskt.
   Men det går inge bra.. Jag har precis haft lektion med Anna och jag känner mig liksom nere, precis som efter förra lektionen med henne. Hon försöker lära mig saker som knappt är möjligt än. Att förvandla bröströsten till klassiskt sound; hon utgår från min talröst. När jag berättade det för Susanna, för att hon undrade hur Anna gör, så ropade hon högt. Hon sa att det är nästan farligt just nu, det skulle hon nog börja göra med mig om 8 månader eller något, när tekniken sitter bättre i min huvudklang där den kommer naturligt. Jag funderar på att byta Annas lektioner mot att ha 3 timmar i veckan med bara Susanna och jobba intensivt med hennes metod. Susanna sa att det nog kan vara möjligt. Men jag är inte säker.. Jag lär mig ändå saker på Annas lektioner, men.. jag känner mig mest frustrerad. Och jag känner mig inget duktig.. Jag blir nog ingen operasångerska på heltid efter det här i alla fall, jag saknar mitt sätt att sjunga.

Idag skrev vi prov! Jag har nog inte alla rätt inte.. men det gick väl okej tror jag. Jag boorde åtminstone få komma vidare till nästa nivå!

I helgen ska Jaime till Gorizia för att hälsa på vänner. Hon var nämligen här i två månader som utbytesstudent för 6 år sedan och har hållit kontakten med några. Jag och Maria tänkte att vi skulle åka till Venedig men vi vet inte än om vi kan göra det. Vår flytt på lördag ställer till det lite och även om vi inte har italienskalektioner på måndag eftersom det kommer nya människor och skriver prov så har vi musiklektioner... Så vi får se.

Hoppas ni har det braa där hemma!
Kraam!

= MOLTO BELLA! Så vackert. Det blev en upplevelserik och trevlig men dyr minisemester.

Första lyckan av att se havet när vi klev av tåget.

Vi klev av i Riomaggiore, den sydligaste av de fem städerna. Vi hade inget boende för vi hade reserverat en stuga på en camping som lät mysig, men det var först efter att vi hade bokat som vi såg hur långt borta det stället låg, så en stund gick åt till att hitta en rum i Riomaggiore. Det var inte det lättaste, det var fullt överallt! Till slut fick vi tag på en lägenhet som vi fick dela med två australienska tjejer och en kille från.. någonstans. Jag, Maria och Jaime sov i ett sovrum och stackars Chris fick sova i vardagsrummet. Rätt dyrt var det, 35 Euro för en natt, men vi hade inget val direkt...
   När vi hade droppat av våra väskor och bytt om så begav vi oss ner mot havet. Vi köpte biljetter för att kunna gå den vackra kuststigen genom städerna, Via dell’amore. Oh so fint.. Jag kan inte få nog av havet, jag bara måste bo vid ett snart..



   

Vi hittade ett ställe att bada på i Manarola. Ingen bekväm och härlig sandstrand direkt, men det var annorlunda och coolt. Vi låg på stenplattorna och solade. Havet var riktigt vågigt där inne faktiskt, det syns inte.



Efter bad och dusch så gick vi ut och åt i Riomaggiore. Staden var liten så det fanns inte så mycket att välja mellan och det var väntetid överallt, men till slut fick vi ett bord. Det var Beatleskväll den kvällen och ett coverband spelade på en scen utomhus. Vi lyssnade en stund men sen gick vi och köpte vin och satt och pratade.

Nästa dag checkade vi ut kl 10, tog vårt pick och pack och gick längs Via dell’amore än en gång. (Det var tågstrejk så vi det enda tåget som fanns tillbaka gick kl 20.) Vi tog oss till Corniglia och hittade ett badställe. Ingen sandstrand den här gången heller.



 

Det var svårt att ta sig in och ur vattnet, jag fick några skrubbsår och vidriga kallsupar, men vi överlevde och jag blev lite solbränd på kuppen! 

Vi åt lunch i Corniglia. Att ta sig till staden var ett äventyr bara det... Oj så brant. Vägen ringlade sig uppåt i all tid och evighet kändes det som. 



Lunchen var inte speciellt god och vi blev invaderade av tiotals getingar och... mamma geting. GIGANTISK. UUSCH... Jag satt inte lugnt och stilla kvar på min stol hela tiden om man säger så.
   Och dramat vad inte slut där. När vi mot all förmodan hade överlevt lunchen och gick vidare in in mot ministaden såg vi hur det rykte i skogen uppför bergen. Vi såg även lågor som slog upp bland träden. Skogsbrand! Efter en stund kom det flygplan som flög fram och tillbaka mellan havet och skogen och släppte ner massvis med vatten. På bilden kan man se flygplanet och vattnet som faller. 



Vi kom hem vid ca 22.30 var vi trötta. Jag sov faktiskt bättre inatt än vad jag någonsin gjort här hittills. Jag brukar vanligtvis vakna över fem gånger och drömma minst en mardröm varje natt. Mitt sovrum är lite creepy. Och så allt oväsen..

Just nu är det fullt hus i huset! Linda Vicinis kusin, hans fru och två barn (två döttrar, 12 och 3 år gamla) flyttade precis in nu i eftermiddags. Anledningen är för att treåringen tydligen är sjuk och ska få vård på sjukhuset där Linda jobbar.
   Men jag ska inte bo i lägenheten länge till. Jag bestämde mig idag och Isabel har ordnat för mig nu. Jag ska flytta till en lägenhet vid Ponte Vecchio om två veckor för att sedan sista månaden få bo här i samma byggnad som skolan. Maria ska flytta till den här byggnaden om två veckor men det finns ingen plats för mig nu. 
   Jag fick se lägenheten vid Ponte Vecchio i fredags, det är en här från skolan som bor där nu. Det är fint och fräscht, trapphuset känns hotellaktigt. Jag kanske känner mig lite ensam där borta (det ska visserligen flytta in ett par också, samtidigt - hoppas dom bara kan italienska) men jag har kommit fram till att det är värt det ändå; jag kommer spara SÅ mycket pengar. Dessutom ska jag och Maria laga middagar tillsammans har vi sagt, ibland hos henne och ibland hos mig. Tidigare än middagarna vi får nu.. Oftast blir det runt halv 9 och det är alldeles för sent för mig och min känsliga mage, känns inte bra alls. Och Linda verkligen proppar i oss mat, jag börjar bli riktigt trött på henne under middagarna, hon har inget vidare självförtroende.
“Gillar du det?“
“Si, mi piace, grazie“
“Ooh noo... du gillar det inte.. Jaime, gillar du inte maten?“
“Si si, mi piace.“
“Oh no.. non piace..“
SUCK. Spelar ingen roll vad man säger. Och hon tycker jag äter för lite fastän jag motvilligt äter så att magen står åt fyra hörn varje kväll.

Jag känner mig lite elak som flyttar, både mot Linda och Jaime. Men det känns ändå rätt. Det är inte värt det att bo hos en familj, åtminstone inte hos Linda, för det är inte riktigt som jag tänkt mig..

Snart ska vi laga mat! “Chef per una sera“. Skolan som anordnar med en kock. Det ska bli trevligt.

Ciao ciao!

Öste faktiskt ner idag, när vi satt på lektion och åskan brakade ner! Coolt. Jag var så sjukt trött idag på lektionerna så det fick mig att bli lite piggare i alla fall... Men jag mår faktiskt lite sämre idag än igår.. tristess.

Jag köpte en dagbok idag. I den ska jag skriva endast italienska, VARJE dag. Så kan jag gå tillbaka sedan och se mina framsteg.
   Vi fick skriva en liten historia idag på lektionen... det gjorde mig lite ledsen. Jag tycker vanligtvis om att skriva och nu när jag inte KAN uttrycka mig som jag vill så kändes det väldigt frustrerande. Vi har inte lärt oss imperfekt än, så det blev liksom bara .. “Den här eftermiddagen sitter jag på en stol och läser tidningen (vi fick en radda ord som vi var tvugna att ha med), min vän gör lunch. Efter lunchen går vi till bassängen och simmar...“ Otroligt stimulerande inte sant?
   Så jag bad Maria lära mig imperfekt idag, “jag var“, “jag gjorde“, grunderna liksom, men det var lättare sagt än gjort. Systemet liknar liksom inte svenskan eller engelskan alls. Det är inte direkt: Jag är, du är, hon är, vi är... Jag var, du var, ni var.. osv. Nejnej, varför göra det enkelt när man kan krångla till det något oerhört? Vem kom på det här språket egentligen? Prepositionerna är ju också i princip omöjliga att lära sig.. De är ju faktiskt inte ett dugg självklara i svenskan eller engelskan heller så det krävs nog att man bor här ett tag för att få kläm på det där..
   Maria gick igenom det vi lärt oss i min anteckningsbok och höll med om att det var otroligt mycket på inte ens två veckor så hon förstår att det är rörigt i huvudet. Vi såg också i grammatikboken att imperfekt kommer nästa vecka någon gång. Bra, men... det går FÖR fort. Vi borde dessutom ha en skrivbok för grammatik och en för konversation, man förstår knappt någonting alls när man läser igenom min anteckningsbok för att det är så rörigt.. Så jag ska be om en till imorgon.
   Jag vill inte vaara nybörjare!! Nu när jag börjar inse hur mycket det är känns det verkligen som om det här kommer ta vääldigt lång tid att få in. Så jag kommer väl hem några år! Nämen..

Nu ska jag strax ha sånglektion med Susanna från Sverige. Hennes mamma är svensk och pappan är italiensk. Får väl se vilket språk vår lektion blir på! Från och med nu ska jag i alla fall prata så mycket det bara går på italienska, och försöka sluta tänka på engelska. Jag säger till och med “Ouch!“ reflexmässigt när jag gör illa mig och inte “Aj!“.

Inga bilder idag, får bli efter helgen. Då ska vi tjejer och Chris till Cinque Terre, ett ställe vid kusten där det går som en vacker vandringsled genom fem små fina städer. Tydligen känt, men jag hade aldrig hört talas om det. Vi tar tåget på lördag, går leden samma dag, sover på något slags hostel, steker på stranden en stund på söndag och åker hem på kvällen! Det blir niice!

Kraamaar!

En klassiker. Haha, varenda människa stod med händerna uppsträckta och blev fotade.



Le ragazze stance. Jag tog varenda chans jag fick att sitta ner en stund.



   


Nu går jag tillbaka lite och berättar om i fredags. Då var vi ju ute igen. Vi mötte upp Marias vän och hans kusin + vän vid Duomo och träffade även på en klasskamrat till Maria - Chris. Jag kände igen honom från den guidade turen runt Florens. Han hängde på han också och så festade vi ett bra tag! Vi gick till några olika ställen men kom fram till att Twice som vi varit på kvällen innan faktiskt var bäst hittills så dit kom vi till slut igen. Vid 3 så lämnade vi stället och Jaime gick hem. Vi andra var inte trötta så vi strosade runt ett tag, jag pratade en massa med Chris. Han är tysk, men är uppväxt i både Tyskland och Columbia. Så han kan tyska, spanska, engelska, bra italienska och en del franska. Inte illa! Han ser inte illa ut heller.
   Jag och Maria kom hem till slut vid halv 6 på morgonen. Chris följde oss hela vägen hem fastän han bor på andra sidan av Piazza della Repubblica. Då stod Linda Vicini där i mörkret och var orolig att Jaime inte hade kommit hem. Men jo.. det hade hon ju, för ett tag sen.

Jag med en fin Pina Colada!






I lördags var jag och Maria trötta. Kan inte förstå varför.. Så vi ville ta det lugnt. Vi kom på idèn att gå på bio! Men den var stängd.. så vi köpte en film istället för att se på italienska i lägenheten. Det fick bli Harry Potter 4. Vi bjöd hem Nadav och Chris och blev tvugna att sitta i .. sällskapsrummet eller vad man ska säga och ha Jaimes dator på ett bord, för vardagsrummet hade Linda Vicini så noggrant låst så. Likaså skafferiet och hennes sovrum. Man vet ju aldrig vad galna ungdomar kan ta sig till! Man undrar ju vad hon tror att vi ska göra egentligen...
   Efter filmen satt jag och Maria ett bra tag i hennes rum och pratade massor. Hon är riktigt gullig. Vi snackade dels om att vi tror att Chris gillar mig lite, hehe. Jag tycker om honom också, men han åker hem om en vecka, så jag får nog satsa på någon annan, haha.

I söndagskväll.. kom vi hem vid 8, trötta för allas del och trött och sjuk för min del. Då var Linda SÅ sur.. Och vi fick snart veta varför. Bordet hade inte stått där det borde.. utan ca 10cm till vänster, en stol hade inte stått där den skulle och skafferidörren hade inte gått att öppna, vilket säkerligen var vårt fel. Skandal!
   Eftersom det bara är Maria som förstår allt och kan svara så fick hon på något sätt ta allting, och hon fick inte förklara för Linda bara körde över henne och upprepade samma saker hela tiden. Riktigt upprörd var hon. Så hon fick Maria att gråta. Hon hade inte så tur med sin förra familj heller, dom var tydligen riktigt elaka, så hon är grymt trött på sånt här.
   Under middagen fortsatte det och Linda blev ännu argare utav att Maria vad ledsen, hon tycker inte att man ska gråta när man är vuxen och påstod att det var för att Maria inte hade haft några problem i sitt liv. Vadå gå på Maria personligen? Vi var inte lite arga på Linda allihop.. Jag funderar på att flytta med Maria när hon flyttar till en studentlägenhet. Linda är så snål, så galet mån om sitt eget och ser allt som ett problem..
   Vi får inte använda hennes tvättmaskin heller. Så mitt besök till tvättstugan i lördags gick på över 200 spänn! Det funkar ju inte! Det är nästan 900kr i månaden för tvätt!

Igår såg Jaime Linda här i skolan, pratandes med Isabel, en i skolledningen som har hand om det mesta. Troligtvis beklagade hon sig över oss och hur stökiga vi varit. Men så igårkväll var Linda hur trevlig som helst. Bjöd oss på glass och till och med bjöd in oss till vardagsrummet om vi ville se på tv, rummet som är så förbjudet. Fast det ville vi inte, se på tv alltså. Komplicerad person..

Igår var jag hemma från skolan. Astrist var det. Sov för länge i brist på annat och drömde allt möjligt konstigt och obehagligt. Fick hemlängtan också i ensamheten. Så därför gick jag till skolan idag, även fast jag inte är speciellt pigg och kry. Ska ta det lugnt ikväll för imorgon får jag faktiskt ta och vara frisk. Då ska jag ha min chamber lyriclektion igen med Anna. På torsdag ska jag ha min första sångtekniklektion med Susanne!

Många kraamar!!

Efter skolan gick jag och Maria och shoppade. Jag köpte ett par vita sandaler som är svalare än de jag redan hade, en vit klänning och en ljusgråaktig topp. Finfint! Medan vi gick där på gatorna och strosade och åt glass så fick vi två st reklamkort från olika klubbar. Så vi bestämde oss för att gå ut senare.

Så efter middagen, som serveras 8-halv 9 på kvällarna så fixade vi iordning oss i mitt rum som ligger i mitten av våra rum o har två speglar och så drack vi Bacardi Breezer! Sen gick vi till en klubb som heter Twice, den ligger supernära vårt hus. Vi blev jätteglada när vi såg att det var så nära, perfekt ju!

MEN... när vi kom dit vid 10 så fann vi där endast en kille som gick med en mopp och städade. Helt dött.

Så vi gick till Duomo och satte oss på en servering och tog en drink i väntan på att klubbarna skulle vakna till liv. Sedan gick vi till det andra stället där dom serverade gratis champagne till alla internationella studenter och 5 shots för 5 Euro. Det tog vi, sen gick vi tillbaka till Twice. Då var det livat! Där träffade vi på ett gäng italienare varav en påstod att han blev störtkär i mig. Jag var inte direkt intresserad men jag kunde inte avfärda honom heller eftersom han bjöd mig på två drinkar.

Jaime gick hem tidigare och när jag och Maria väl bestämde oss för att också gå hemåt så kom vi inte längre än till vår port. Där träffade vi två killar, en britt och en amerikan/italienare. Britten, Tom, bodde i samma hus, fast han flyttade idag till andra sidan floden. Dom frågade om vi ville hänga med dom till ett ställe som kallas the triangle. Det är som en stentrekant som går ut från en bro över floden med utsikt över Ponte Vecchio. Vi köpte vin och satt där och snackade en stund. Det var trevligt.

Sedan var vi lagom trötta i skolan idag! Men jag lärde mig en del ändå. Idag gick vi igenom verb, som även dom ändras hit och dit.. femminile.. maschile.. suck.

Utsikten från The Triangle; Ponte Vecchio (=gammal bro).

Ikväll ska vi ut igen! Maria har en vän från Columbia som också bor här och han ska med. Får se om han vet något bra ställe.

Och så på söndag blir det ju skolutflykt till Pisa! =)

Hörs! Kramar