Linda Goes For It.

Ursäkta att jag inte har skrivit på jättelänge... Jag har haft fullt upp och var sjuk i början av veckan. Fyra gånger på tre månader, inte illa va! Men det var inte så farligt den här gången.

Jag kan inte fatta att det är avslutning igen. Jag har skrivit prov idag, jag tror det gick hyfsat men inte lika bra som förra gången. Ikväll är det konsert. Jag är nervöös.. ännu mer än förra gången. Jag pratade med Susanna igår om det för hon hörde på min röst att jag liksom.. inte var mig riktigt lik. Och jag tror att det är för att förra månaden visste alla att jag var nybörjare. Det gick bra och folk blev imponerade. MEN.. nu är jag inte samma nybörjare längre, nu måste jag visa att jag har utvecklats mer sedan dess, nu måste jag vara ännu bättre. Och jag känner mig inte bättre, snarare sämre konstigt nog. Men Susanna sa att det lät bra igår och att jag inte ska vara orolig; publiken hör inte detaljer som jag gör. Får väl hoppas att dom tycker att det är bra!

Jag har börjat packa idag... Känns faktiskt jättevemodigt. Hela månaden har jag längtat hem väldigt mycket och ofta. Speciellt efter att datorn gick sönder. Förra veckan tänkte jag nästan packa ihop och boka om mitt flyg. Men nu känns det inte lika mycket så. Kan bero rätt mycket på att jag har hittat en toppenkille här.. Är inte det TYPISKT!?!?!? 
   Han heter Neil, kommer från England men låter nästan irländsk enligt mig. Han är 22 år, är väldigt snygg.. har varit här sedan i början av september och jobbar med att dra folk till klubbar, dela ut flyers och bjuda in folk till v.i.p. Vi träffades för två helger sedan för första gången på just det viset; han bjöd in mig till ett v.i.p-bord på Twice. Den kvällen följde han mig till dörren och var gullig, men jag trodde inte att vi skulle ses igen. Men tydligen hade han fått mitt nr i alla fall så han hörde av sig i fredags! Jag hade ingenting för mig då så jag hängde med honom ut. Sedan umgicks vi hela helgen (det var en galen helg, festfestfest) och har setts varje dag sedan dess.. Ikväll också förstås och imorgon ska han laga middag åt oss.
   Han hade ju faktiskt kunnat dykt upp för tre månader sedan. Eller åtminstone lite tidigare.
   Han ska komma på konserten ikväll :) Likaså två av hans kompisar. Det gör mig inte mindre nervös... Han har hört mina låtar och så från min mobil i alla fall så han vet att klassiskt inte är mitt huvudämne. Han är väldigt imponerad, speciellt av Break The Chain. Brukar vara den som är poppis.

Nu ska jag snart ha min sista sånglektion med Susanna så jag ska hinna springa ner och köpa en bukett blommor till henne innan. Hon har varit så gullig och hjälpsam under den här tiden. Som ett litet apotek och en extra-mamma haha. Det har varit som en trygghet att ha henne här, svensk och allt.
   Känns verkligen konstigt att göra saker nu för sista gången här. Och ännu konstigare att jag känner två motsatta känslor på samma gång; att jag har varit här i evigheter och vill hem och att tiden har gått superfort och att jag skulle kunna stanna längre. Skumt det kan vara! Det är förresten helhärligt väder här nu. Hela veckan har det varit 19-21 grader och sol, klarblå himmel. Igår gick jag med kortärmat och utan jacka till Susanna i solen. Riktigt så lär det ju inte vara när jag kommer hem.. Men det ska faktiskt bli jätteskönt att komma hem ändå, julbaka och julpynta.. det värsta är att jag lär vara tvungen att jobba en hel del också... Tristess!

Ses snart Sverige!

Hösten har förstås kommit hit också och nu syns det på löven. Jag var på promenad för några dagar sen och tog lite bilder.



Det var soligt och fint, inte alls kallt. I torsdags var det. Jag gick hem från Susanna och tog en extra runda med musik i öronen.



Kajakåkare åkte i full fart längs ån. I bakgrunden där kan ni se höstlöven också! Och kupoltaket dessutom.



Jag gick längs Arno åt ett håll som jag inte gått åt förut. Superfint, men det värsta är luften här.. Efter bara en stund så kändes det helt tungt att andas. Det är för mycket avgaser.

En spegelblank Arno.



Snart ska jag ha sånglektion med Susanna. Sen ska jag ta en springtur.

Hörs folks!

Nu har jag verkligen gjort allt jag har kunnat för att försöka rädda min dator. Först lämnade jag in den till affären där jag köpte den förra lördagen och dom sa att dom skulle kolla på den och ringa tillbaks på måndagen.. Det gjorde dom inte, så i tisdags bad jag Maria om hjälp. Då sa han att dom var tvungna att ringa Samsung först och sen skulle dom ringa tillbaks. Det gjorde dom inte, så i onsdags ringde vi igen. Då hade dom inte hunnit!

Inte förrän i fredags sa dom att dom inte kunde göra något, det var bara Samsung som kunde och dom ville inte prata med dom, utan direkt med klienten. Jag bad min lärare Lucia om hjälp att ringa och hon fick det förklarat för sig att jag borde komma och hämta datorn igen och så skulle någon från Samsung komma hem till mitt hus och laga den.. Jag åkte på en gång alldeles ensam, tog tåget till Prato där jag hade köpt den och hämtade hem den.. När jag kom hem och ringde Samsung så hade de stängt, likaså i lördags när jag bad Susanna om hjälp att ringa.
  
IDAG ringde Lucia igen, då fick Samsung alla mina uppgifter förutom vilken modell min dator har. Så jag fick ringa tillbaka igen när jag kom hem efter skolan. Och det tog en evig tid det där samtalet som var en blandning av italienska och engelska. Till slut blev jag kopplad till en tekniker.. han var trevlig och hjälpsam och så, men han sa att om jag inte har lust att åka till Rom eller Milano så skulle det nog vara tveksamt att jag skulle få tillbaka den innan jag åker hem igen för dom har inget laboratorium i Florens.. Så allt det där.. för ingenting. 
  
Jag gick tillbaka till skolan och försökte hitta ett ställe där de reparerar datorer här i Florens. En kille i expeditionen, Massimo, hjälpte mig och hittade ett. Han ringde dit och allting och visade mig på en karta och berättade vilken buss jag kunde ta. Alla är så otroligt hjälpsamma på min skola. Underbara.
   Så jag bokstavligen sprang och hämtade min dator, gick så fort till piazzan därifrån jag kunde ta bussen att jag fick mjölksyra och åkte dit. MEN.. han ville ta 180 euros för det kalaset. Det är ju i princip halva datorn! Helt sanslöst. Så jag gick därifrån med gråten i halsen och tog av någon anledning en buss som gick åt fel håll så det blev en liten extra runda på en halvtimme sådär.

TRÅÅKIGT. Känner mig väldigt ledsen.. Jag tycker alltid att något är extra sorgligt också när något har varit så glatt innan. Jag var verkligen GLAD för min dator. I en vecka.
   Nu får jag släppa det där. Den får bli fixad på något sätt hemma i Sverige.

Nu ska vi hem till Maria (jag sitter hos Lochlin vid hans dator) och spela charader med gänget. Jag får försöka se till att gaska upp mig!

Hörs och ses om inte så lång tid där hemma!

Min dator är på lagning för att det skedde en liten olycka.. så här sitter jag igen vid en av skolans dåliga datorer och skriver på typeit.org.. Jag hoppas att jag kan hämta den imorgon, men dom ringer ju aldrig. Suck. Jag saknar den jättemycket.

I helgen var det ju Halloween! Men det blev fest i fredags istället. I lördags försökte vi allt, men vi kom inte in någonstans för det var fullsmockat med folk överallt. Man var tvungen att vara uppskriven på listorna för att komma in. Så vi hade faktiskt rätt tråkigt och jag hade ont i magen, menmen. I fredags hade vi kul i alla fall!

Jag var en katt. Fast det var inte mycket jag hade den där masken.. I princip bara till det här fotot hah.


(Hemma hos Anne - jag skrev förresten fel i det förra inlägget, jag skrev att tjejen från Frankrike heter Kristina, men hon heter Anne. Det är Marias nya rumskamrat som heter Kristina.)

Jag känner faktiskt nu till slut att någonting har lossnat när det gäller italienska språket. Jag tycker fortfarande inte att jag är speciellt bra på att prata, jag vill vara bättre, men jag förstår mycket nu. Jag tänker knappt på att filmerna är på italienska på tvn och jag kan läsa min Harry Potterbok nu! Jag har min översättningspenna till hjälp förstås, men jag läser liksom nu! När jag köpte den förstod jag ingenting. Nu kan jag ju de tempus som används och jag har läst 80 sidor!

Jag hade precis sånglektion med Susanna. Jag har haft två st förra veckan med Anna, men inte med Susanna sedan konsertdagen. Jag har varit lat och inte övat någonting jag så jag var förberedd på stryk. Men hon tyckte inte att det var så dumt! Hon sa att eftersom vi jobbade så intensivt innan lovet så kan det nog ha varit bra med lite vila för rösten. Hon sa: “GUD vad bra!“.

Hörs när jag har fått tillbaka min dator!