Så är man igång igen

Nu är man väl inne i vardagslivet här igen känns det som. Jag var visserligen väldigt trött imorse, stängde av alarmet, somnade om.. sedan väckte min nya rumskamrat Elena mig kvart i 9. Jag kom en halvtimme för sent, oops! Men jag har härliga Giuseppe i grammatik den här månaden också (wiho!) så han blir bara glad när man kommer; "Buongiorno cara!" 
Min rumskamrat är supertrevlig, vi pratar massor. Hon kommer från Australien och fyllde 26 precis förra veckan tydligen. Hon ska vara här en månad. Hon går första nivån i min skola. Hon är inte total nybörjare, men nästan så. Det är bara vi två i lägenheten den här månaden. Känns väldigt bra. Inte alls som förut, som när thailändarna var här till exempel. Om dom var i köket, då gick man inte dit.. I vardagsrummet var dom aldrig, det var mest jag som var där. Men om Elena är i köket eller vardagsrummet så kan jag också slå mig ner och så pratar vi om allt möjligt. Trevligt! Känns inte som om man bor med en främling liksom.

Det känns bra i skolan nu också, jag tycker om konversationsläraren också. Lucia heter hon. Hon är cool, har gigantiskt, långt, lockigt och mörkt hår och sminkar sig med kajal. Jag är mycket gladare på konversationslektionerna nu än vad jag har varit förut, jag känner mig mer självsäker och pratar mer. För mig beror det mycket på läraren, det påverkar mig mycket, lite för mycket. Men så har jag väl blivit bättre på att prata också antar jag. Helt plötsligt känner jag mig faktiskt som den bästa i klassen, ibland i alla fall. Men det är väl inte så stor skillnad mellan oss.
Vår klass består av mig, Jaime och de två amerikanska tjejerna som flyttade till vår klass ganska nyss, Kate och Michelle. På konversationslektionerna har vi även Tako med oss, han är med på en bild i "Chef per una sera"-loggen minns jag. Han har varit här ett par månader och kommer att vara här till och med mars. Det är inte lätt för japanerna.. han får gå nivåerna flera gånger. Han ligger över oss i grammatiken, antagligen i nivå 4, men han är inte bättre. Han är dock väldigt gullig och lustig, alla tycker om honom. Han pratar mycket men det är inte alltid rätt!

Jag är frisk nu igen. Väldigt skönt.. Vi gick ut i söndags. Först åt vi middag hos Chris, hon gjorde en god pastarätt.



Bredvid mig har vi Kristina från Frankrike, en tjej som Lochlin hittade när han spelade fotboll. Hon är helt ensam här och ska plugga fysik ett år så han bjöd med henne. Hon var riktigt trevlig och glad. Bredvid henne står Ana, en operasångerska med en otroligt stark och skolad röst. Och i grönt har vi Chris.  

Efter middagen gick vi ut och drack vin och dansade en stund. Det gjorde susen! I måndags kände jag mig mycket bättre. Haha, ibland är det medicinen.

Vi träffade på ett gäng italienare och en av dom köpte rosor till oss av en sådan där som går förbi med en bukett. Han lyckades få ett väldigt bra pris efter lite prutning; 4 rosor för 5 euro.
Maria, Ana och Chris kommer alla tre från Central/Sydamerika och pratar spanska. Men vi pratade italienska hela kvällen med varandra.

Ikväll ska vi ut igen. Elena hänger på också, plus Lochlin, kanske Scott vem vet, och så Kristina.

Ciao! 


Så blev lovveckan!

Superbra! Fi kom precis lagom till att hinna se mig på konserten, det var hur härligt som helst. Där satt hon i publiken när jag gick upp på scen. Det gick okej att sjunga, jag vet att jag kunde ha gjort bättre, men jag får vara nöjd. Jag fick förvånandsvärt mycket beröm av folk efterråt, jag förstod knappt varför! De andra har så mycket mer utvecklad teknik än vad jag har.

På kvällen gick vi ut och det var början på en hård vecka för mig och Fi! Vi ställde in våra kroppar på att gå och lägga oss vid 8 på mornarna och sova till 1 någonting. Men skoj hade vi allt och vi har pratat och pratat. Vi bodde för oss själva i min lägenhet, hur perfekt som helst. Det flyttar inte in några nya förns imorgon. 

Här gick vi om nätterna.. Ponte Vecchio där jag bor.



Vi gick på ett riktigt ruggigt vampyrmuseum också med verklighetstrogna dockor och mördare som har funnits på riktigt.. Sen kom mamma och Monika!



Första kvällen lyxade vi till det ordentligt ;) Vi gick till en "restaurang" som vi kom att skämta om resten av resan. Den var riktigt dålig, uppvärmd mat fast den inte ens var tillräckligt uppvärmd.. och så hade de inget vin! Vi lärde oss en läxa i alla fall och efter det så lyckades vi bättre med att hitta bra restauranger. En kväll blev det risotto alla Linda! 
   En dag gick vi till Giardino di Boboli, en gigantisk trädgård här i närheten. Supervackert!



    

Och även till piazzala Michelangelo, tog varsin gudomlig glass och njöt av utsikten över Florens...



Det var soligt men inte så värst varmt alls.. speciellt inte där uppe, där var det blåsigt.
   Nästa dag tog vi en buss till Chianti. Där var det så vackert så det går faktiskt inte ens att beskriva varken med ord eller bilder, men jag ska visa lite ändå..





Fi och jag tog en extra liten sväng på egen hand för vi fick inte nog av vyerna.. Då hittade vi olivträd och vindruvor att smaka på!




     

Den dagen var faktiskt riktigt varm, så allt vi hade pylsat på oss på morgonen fick vi gå runt och släpa på. Men toppenhärligt var det ju ändå! SÅ vackert. Det var en upplevelse.

Det var super att ha dom här ett tag allihopa. Det var jobbigt när dom åkte. Jag gick med Fi till bussen i torsdags och då fick jag kämpa mot tårarna på vägen hem. Vi kommer inte se varandra på ett bra tag nu eftersom hon åker till USA den 9 november och blir au pair. Jag skulle dessutom komma hem till en helt tom lägenhet och vara helt ensam i flera dagar för precis ALLA kompisar här är ute på vift. Till råga på det så blev jag dunderförkyld, för tredje gången under den här italientiden och jag har knappt hunnit bli frisk emellan. Så här sitter jag och snörvlar och nyser och jag gjort hela helgen.
   MEN - jag har en dator! Jag är överlycklig för den. Pappa var så snäll och lånade ut pengar till en fattig student så den har gjort att jag inte alls har känt mig lika ensam, jag har suttit här och pratat med både familj och vänner. Nu kommer jag kunna blogga mycket mer!  

Maria kom hem ikväll nu också så vi kommer ses imorgon, så det känns bra! Vi ska väl se Aladdin, den har vi inte sett än. Den kan vi ju se på min fina dator! Ska bli frisk också tänkte jag...

Hörs snart igen!


LOOV!

Idag har jag skrivit prov. Jag vet redan att det gick bra, Giuseppe (min lärare) har redan rättat och sagt det till mig! Så nivå 3 nästa!

Ikväll är det konsert, jag ska sjunga två sånger; Lascia Ch’io Pianga och Se l’aura Spira. Det blir första gången jag uppträder med min klassiska röst så jag är lite nervös.. Jag ska ha lektion nu med Susanna och öva lite till.

Snart kommer Fii också!! Förhoppningsvis hinner hon se konserten. Sen blir det paarty! Wiiho!
   Och på söndag kommer mamma och Monika! Det ska bli härligt att få sällskap hemifrån. Alla vänner åker bort över lovet också; Jaime till Amsterdam och London, Maria till London, Lochlin till Paris.. Bryony åker hem..

Jag kommer nog inte ha tillgång till en dator och internet över lovet, men efteråt återkommer jag med historier och bilder!
   Ha det toppen hemma i kalla Sverige! Har fått höra att det snöar. Det är faktiskt inte så värst varmt här heller just nu.. Svinkallt imorse.
Ciao!


Helgen

Den här helgen har jag varit alldeles ensam... Eller ja, i fredags i alla fall. Alla andra åkte till Venedig men jag hade inte råd. Då såg jag Zorro på tv och köpte glass och jordgubbar för att trösta mig själv.
   I lördags hade jag sånglektion med Susanna, hemma hos henne. Det gick rätt bra! Sedan tog jag en promenad hem i solen. Fortfarande väldigt varmt på dagarna, men svalt på kvällarna och mornarna. Jag kan bara följa floden Arno hela vägen, genom parker, så kommer jag mellan min och Susannas lägenhet. Mycket trevligt.
   Sedan lagade jag fisk och potatis åt mig själv, något som jag inte har ätit sedan jag var hemma, för att även få smaka på thailändsk mat (starkt men supergott!) som Ma och hennes pojkvän gjorde. De hade bjudit över Lefterios (tror han stavar så) från Grekland på middag (han bodde i vår lägenhet innan jag flyttade in). Sedan kom Ani från Brasilien hem också och vi hade jättetrevligt där en stund allihopa. Vi åt glass och melon och drack vin som dessert.
   Efter det ville jag gå ut, när Maria kom hem, men det blev inte riktigt så.. Alla andra var trötta efter Venedigtrippen och ville inte parta =(

Vi festade lite grann i torsdags i alla fall, jag, Maria och Lochlin. De två är i princip ett par nu. Haha, det är roligt. Jag har ju följt deras utveckling nu under tiden vi har varit här och Maria har delat sina tankar med mig och jag har fått agera rådgivare. Det är lustigt hur det har blivit!

Jag med en blå drink!



Och så Maria och Lochlin!



//Ci vediamo!


RSS 2.0