Linda Goes For It.

Nu är man väl inne i vardagslivet här igen känns det som. Jag var visserligen väldigt trött imorse, stängde av alarmet, somnade om.. sedan väckte min nya rumskamrat Elena mig kvart i 9. Jag kom en halvtimme för sent, oops! Men jag har härliga Giuseppe i grammatik den här månaden också (wiho!) så han blir bara glad när man kommer; "Buongiorno cara!" 
Min rumskamrat är supertrevlig, vi pratar massor. Hon kommer från Australien och fyllde 26 precis förra veckan tydligen. Hon ska vara här en månad. Hon går första nivån i min skola. Hon är inte total nybörjare, men nästan så. Det är bara vi två i lägenheten den här månaden. Känns väldigt bra. Inte alls som förut, som när thailändarna var här till exempel. Om dom var i köket, då gick man inte dit.. I vardagsrummet var dom aldrig, det var mest jag som var där. Men om Elena är i köket eller vardagsrummet så kan jag också slå mig ner och så pratar vi om allt möjligt. Trevligt! Känns inte som om man bor med en främling liksom.

Det känns bra i skolan nu också, jag tycker om konversationsläraren också. Lucia heter hon. Hon är cool, har gigantiskt, långt, lockigt och mörkt hår och sminkar sig med kajal. Jag är mycket gladare på konversationslektionerna nu än vad jag har varit förut, jag känner mig mer självsäker och pratar mer. För mig beror det mycket på läraren, det påverkar mig mycket, lite för mycket. Men så har jag väl blivit bättre på att prata också antar jag. Helt plötsligt känner jag mig faktiskt som den bästa i klassen, ibland i alla fall. Men det är väl inte så stor skillnad mellan oss.
Vår klass består av mig, Jaime och de två amerikanska tjejerna som flyttade till vår klass ganska nyss, Kate och Michelle. På konversationslektionerna har vi även Tako med oss, han är med på en bild i "Chef per una sera"-loggen minns jag. Han har varit här ett par månader och kommer att vara här till och med mars. Det är inte lätt för japanerna.. han får gå nivåerna flera gånger. Han ligger över oss i grammatiken, antagligen i nivå 4, men han är inte bättre. Han är dock väldigt gullig och lustig, alla tycker om honom. Han pratar mycket men det är inte alltid rätt!

Jag är frisk nu igen. Väldigt skönt.. Vi gick ut i söndags. Först åt vi middag hos Chris, hon gjorde en god pastarätt.



Bredvid mig har vi Kristina från Frankrike, en tjej som Lochlin hittade när han spelade fotboll. Hon är helt ensam här och ska plugga fysik ett år så han bjöd med henne. Hon var riktigt trevlig och glad. Bredvid henne står Ana, en operasångerska med en otroligt stark och skolad röst. Och i grönt har vi Chris.  

Efter middagen gick vi ut och drack vin och dansade en stund. Det gjorde susen! I måndags kände jag mig mycket bättre. Haha, ibland är det medicinen.

Vi träffade på ett gäng italienare och en av dom köpte rosor till oss av en sådan där som går förbi med en bukett. Han lyckades få ett väldigt bra pris efter lite prutning; 4 rosor för 5 euro.
Maria, Ana och Chris kommer alla tre från Central/Sydamerika och pratar spanska. Men vi pratade italienska hela kvällen med varandra.

Ikväll ska vi ut igen. Elena hänger på också, plus Lochlin, kanske Scott vem vet, och så Kristina.

Ciao!