Blixtrar och dunder!
Öste faktiskt ner idag, när vi satt på lektion och åskan brakade ner! Coolt. Jag var så sjukt trött idag på lektionerna så det fick mig att bli lite piggare i alla fall... Men jag mår faktiskt lite sämre idag än igår.. tristess.
Jag köpte en dagbok idag. I den ska jag skriva endast italienska, VARJE dag. Så kan jag gå tillbaka sedan och se mina framsteg.
Vi fick skriva en liten historia idag på lektionen... det gjorde mig lite ledsen. Jag tycker vanligtvis om att skriva och nu när jag inte KAN uttrycka mig som jag vill så kändes det väldigt frustrerande. Vi har inte lärt oss imperfekt än, så det blev liksom bara .. “Den här eftermiddagen sitter jag på en stol och läser tidningen (vi fick en radda ord som vi var tvugna att ha med), min vän gör lunch. Efter lunchen går vi till bassängen och simmar...“ Otroligt stimulerande inte sant?
Så jag bad Maria lära mig imperfekt idag, “jag var“, “jag gjorde“, grunderna liksom, men det var lättare sagt än gjort. Systemet liknar liksom inte svenskan eller engelskan alls. Det är inte direkt: Jag är, du är, hon är, vi är... Jag var, du var, ni var.. osv. Nejnej, varför göra det enkelt när man kan krångla till det något oerhört? Vem kom på det här språket egentligen? Prepositionerna är ju också i princip omöjliga att lära sig.. De är ju faktiskt inte ett dugg självklara i svenskan eller engelskan heller så det krävs nog att man bor här ett tag för att få kläm på det där..
Maria gick igenom det vi lärt oss i min anteckningsbok och höll med om att det var otroligt mycket på inte ens två veckor så hon förstår att det är rörigt i huvudet. Vi såg också i grammatikboken att imperfekt kommer nästa vecka någon gång. Bra, men... det går FÖR fort. Vi borde dessutom ha en skrivbok för grammatik och en för konversation, man förstår knappt någonting alls när man läser igenom min anteckningsbok för att det är så rörigt.. Så jag ska be om en till imorgon.
Jag vill inte vaara nybörjare!! Nu när jag börjar inse hur mycket det är känns det verkligen som om det här kommer ta vääldigt lång tid att få in. Så jag kommer väl hem några år! Nämen..
Nu ska jag strax ha sånglektion med Susanna från Sverige. Hennes mamma är svensk och pappan är italiensk. Får väl se vilket språk vår lektion blir på! Från och med nu ska jag i alla fall prata så mycket det bara går på italienska, och försöka sluta tänka på engelska. Jag säger till och med “Ouch!“ reflexmässigt när jag gör illa mig och inte “Aj!“.
Inga bilder idag, får bli efter helgen. Då ska vi tjejer och Chris till Cinque Terre, ett ställe vid kusten där det går som en vacker vandringsled genom fem små fina städer. Tydligen känt, men jag hade aldrig hört talas om det. Vi tar tåget på lördag, går leden samma dag, sover på något slags hostel, steker på stranden en stund på söndag och åker hem på kvällen! Det blir niice!
Kraamaar!
